Tillfällighetsdiktaren Lars Huldén

Författaren och professorn Lars Huldén fyller 90 den 5 februari. I unga år lockade djurläkarens yrke. Låneböckerna och den egna pennan var dock starkare.

"Både Huldéns liv och hans produktion präglas av resor. Han har hela livet rest bort och kommit hem, rest bort och kommit hem. Lätta resor med utsikt över vågskvalp, barnskratt och tunna sommarkläder. Tunga, tröttsamma resor med packning av sorg och vemod. De geografiskt långväga resorna till länder som Kina, Japan, Australien och USA avger exotiska avtryck i skrivandet. Samtidigt bidrar de säkert tämligen obemärkt till att kraften i det egna ursprunget stärks. Genom andra kulturer lär sig resenären något nytt om sin egen. Från en skidåkande och musikalisk gosse har han också gjort resan till vuxenlivet genom folkdans, kärlek, dialektupptecknande och familjeliv. Huldén har under åren bott på flera olika platser, men Nörråkers i Monå har varit bestående. Här finns rötterna, ursprunget och lugnet i skogsbacken. Kanske också inspirationen?

Lars Huldén gör poesi av det vardagliga och får oss att förundras över lättheten i formen och formuleringarnas naturliga klang. Är det den medfödda musikaliteten som bidrar?  Bildar orden och poesiraderna sånger och rytmer i huvudet på Huldén? Bara han själv vet. Vi känner igen oss när han beskriver den österbottniska slätten, de av havet och herrarna tuktade karaktärerna. När han trätt in i de fina salarna har han behållit de grova kängorna och kepsen på. Ryggsäcken med förningen från hembygden har han stolt placerat rakt under kristallkronorna. I unga år lockade djurläkarens yrke. Låneböckerna och den egna pennan var dock starkare. De små papperslapparna för utskrivning av recept var otillräckliga. Universitetsvärlden lockade och den vetenskapliga forskningen gav nödvändiga utmaningar för den ambitiöse mannen. Eftersom Huldéns diktning i alla fall till en början hade formen av en hobby, ett trevligt tidsfördriv vid sidan av den professionella banan, finns där inget tvång att fria varken till den eventuella läsaren eller till landets kulturelit. Tacksamt nog fortgår den otvungna stilen och blir något av ett varumärke för Huldén. Han leder oss genom byahistorien, via ridanser och likvakor till pälsfarmning och nya tider. Som få har han fört upp dialekten ända till de propra kulturfasaderna i huvudstaden. Essedialekten genom forskningen och Munsaladialekten i poesin. Med stolthet för vi den vidare – hem igen, vi som har uttalet, vi som vet skillnaden på koål och kåål. Vi känner oss delaktiga, ja - nästan släkt.

”Trakton ha rikti jysst stäädd.
Hä ä nästan så i eikar i skåojin änn
å truutan haldä påå täär harvon ha gaai.
Han såm a tjöört ha fari heimoåt
men hä ha it naar vaari vaar i.
Fasst ti byri nåo måra å väntt an.
Hä va jysst ein såm skåda på klåkkon.”

Det var en gång en kines, en indian, Runeberg och Bellman… Huldéns skrivande är mångsidigt som ett granntäcke. Fullt av färger och mönster. Poesi, noveller, festdikter, skådespel, kabaréer, revyer, visor, översättningar – olika trådar i den fascinerande väven. Från den kortaste dikten ”Nej” till Kalevala - som räcker till förplägnad för en hel släktträff. De tydliga österbottniska inslagen i form av nykterhetsivran, fredssträvan och gudstro ger sig till känna då och då i Huldéns skrivande. De finns där som en naturlig del av sammanhanget, men tillåts aldrig bli fanatiska i sin framtoning. Få författare kan mäta sig vad gäller mångsidighet och förmåga till växling mellan vetenskap, spontanitet och beställningsarbete. Huldén känner orden som snickaren känner träslagen. Som läsare förundras man över träffsäkerheten. Det spontana känns inte halvfärdigt och det beställda inte överarbetat. Tänk att det är en och samme man förunnat att hitta så många olika arter i ordskogen! Med en tryffelhunds väderkorn har han spårat upp alster efter alster, lyft på stenar, letat i den fuktiga mossan och spejat upp i trädkronorna. År efter år.

” Allt handlar slutligen om kärleken.
Vill du skriva en visa och inte har kärleken
så är det bäst att du låter bli.
 Ingen har någonsin skrivit en visa utan kärlek.
Utan kärlek i hjärtat.
Sånger kanske, men aldrig en visa.”

Huldén är modig och vågar säga att konungen är utan kläder. Som en äkta österbottning litar han till sin egen förmåga och krusar inte överheten med smicker för att vara till lags. Huldén har också lyckats med konststycket att behålla en del av barnasinnet livet igenom och ofta är det glimten i ögat och en stor portion karg österbottnisk humor som framträder i hans verk. Han kan erkänna att dyngans lukt sticker i näsan en varm sommarkväll. Han vågar säga att man ska gå till sjuk- eller dödsbädden också för sin egen skull. Att sjukhusapparaturen förstör bilden av en älskad. Att rummen skriker ut sin tomhet och att den älskades handduk är sysslolös. Det handlar om känsla och mod.

”Länge var vi två.
Nu är vi bara en.”

Lars Huldén har numera tack vare ålder och erfarenhet ett vidgat perspektiv på livet och tillvaron. En närmast overklig utveckling har skett sedan han som barn vistades i Monå och Kantlax. Huldén har inte stått på sidan om utvecklingen, han har vistats mitt i den, bland bilar, tvättmaskiner och televisionsapparater. Han använder både mobiltelefon och e-post. När Huldén gläntar på dörren till tider som gått gör han oss nu levande yngre släkten och alla de kommande en ovärderlig tjänst. De bitar han ger oss hjälper oss att bilda sammanhanget. Vi lever snabbt idag, egoismen och kommersialismen gör oss fartblinda. Förr eller senare väcks en längtan till sammanhanget bland de flesta av oss. Som ett tusenbitarspussel prövar det vårt tålamod. Plötsligt sitter vi på stubben i skogsgläntan och grunnar på var vi ska börja – ramen eller innehållet?  Får vi bara tillräckligt många bra bitar på plats kan vi skönja bilden. De flesta minnen människan bär med sig försvinner i samma sekund hon drar sitt sista andetag. Det skrivna ordet består i generationer."

”Jag kan fortfarande höra
svaga ljud från tiden
som körde förbi
för icke länge sedan.
Den höll hög fart,
tiden.”

Utdrag ur Tina Nylunds text om Lars Huldén i boken Skulle det bli brösttoner? Svenskösterbottniska författarporträtt.

nykarleby/huldendikt1
nykarleby/huldendikt2
nykarleby/huldendikt3

Detaljer ur fönsterutställningen vid Nykarleby stadsbibliotek, februari 2016.

Mera om Lars Huldén:

Boksampo

Schildts & Söderström

Yle Arenan

Svenska Yle 

Tipsat av: Biblioteken i Nykarleby

  1. To å ja, vi boåda

    Subtitle: Du och jag, vi båda
    By: Huldén, Lars
    Language:
    Swedish
    Published: 2010
    Classification: 82.31
    Available as: Book
  2. Känt och okänt folk och fä

    Subtitle: berättelser
    By: Huldén, Lars
    Language:
    Swedish
    Published: 2008
    Classification: 84.31
    Available as: Book
  3. Finlandssvenska bebyggelsenamn

    Subtitle: namn på landskap, kommuner, byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form
    By: Huldén, Lars
    Language:
    Swedish
    Published: 2001
    Classification: 89.31903
    Available as: Book
  4. Sånger, allvarsamma

    Subtitle: till text av Lars Huldén
    By: Huldén, Lars
    Language:
    Swedish
    Published: 2000
    Classification: 78.342
    Available as: Notes
  5. Kalevala

    Subtitle: finsk folkdikt
    Language:
    Swedish
    Published: 1999
    Classification: Hub.07
    Available as: Book
  6. Strövtåg i ordskogen

    Subtitle: Lars Huldén om liv och verk
    Language:
    Swedish
    Published: 2002
    Classification: 86.22
    Available as: Book
  7. Den omöjliga hemkomsten

    Subtitle: rötter och rotlöshet hos några österbottniska författare
    By: Stenwall, Åsa
    Language:
    Swedish
    Published: 2006
    Classification: 86.22
    Available as: Book
  8. Skulle det bli brösttoner?

    Subtitle: svenskösterbottniska författarporträtt
    Language:
    Swedish
    Published: 2007
    Classification: 86.22
    Available as: Book

Audience:

Tags:

Written by: Biblioteken i Nykarleby Monday, February 1, 2016