Tidsklyftan : En vintersaga på nytt

Shakespeares dramer tolkas på nytt i romanform av några av vår tids mest framstående författare. Först ut är Jeanette Winterson.

Fyrahundra år efter skaldens död startar Hogarth Press sitt projekt att ge ut Shakespeares dramer i modern romantolkning. I detta nu finns två av dessa översatta till svenska: Jeanette Wintersons Tidsklyftan : En vintersaga på nytt och Howard Jacobsons Jag heter Shylock : Köpmannen i Venedig på nytt. Hogarth Press planerar utgivning av ytterligare sex författare, bl.a. Jo Nesbø (Macbeth), Margaret Atwood (Stormen) och Gillian Flynn (Hamlet). Anne Tylers Vinegar girl : The taming of the shrew retold har utkommit men är inte ännu översatt till svenska.

Shakespeares En vintersaga (The winters's tale) handlar i korthet om den svartsjuke Leontes, kungen av Sicilien, som inbillar sig att hans gravida hustru, Hermione, har varot otrogen med hans bästa vän Polixenes, kung av Böhmen. Hermione dör efter att ha fött en flicka, Perdita, som blir bortskickad och uppfostras av en herde. I slutet av dramat har Leontes ångrat sig. Perdita, som Leontes tror är död, återvänder i sällskap med Polixenes son. Dramat (komedin/sagospelet) slutar vid en fest där man avtäcker en staty av Hermione. Perdita och Florizel förlovar sig och statyn blir levande (!).

I Jeanette Wintersons version: Finansmannen Leo i London tror att hans barndomsvän, dataspelsutvecklaren Xeno, bedrar honom med hans gravida fru Mimi. Liksom Leontes skickar han bort dottern Perdita, som inte dör utan lämnas i en babylucka i New Orleans, hittas av Shep (jfr shephard) som driver en restaurang utanför New Orleans och växer upp hos honom. Perdita träffar och blir kär i Xenos son vilket leder till att Leo och Xeno sluter fred. Också här "återuppstår" Hermione/Mimi i slutscenen.

Efter att ha läst de här moderna romanversionerna av Shakespeare är det inte utan att man blir nyfiken på att läsa den riktiga pjäsen. Om man, som jag, är ovan vid att läsa dramatik kan det vara en idé att välja den modernaste översättningen, t.ex av Britt G. Hallqvist och Claes Schaar från 1993.