Vinden genom nyckelhålet

Vinden genom nyckelhålet är den åttonde boken i fantasyserien ”Det mörka tornet” av Stephen King, men egentligen placerar den sig mellan bok nummer 4 och 5.

Bokens ramberättelse handlar om hur Rolands ka-tet kommer att befinna sig i ett stenhus i Gegg för att vänta ut skarpvinden, som är en fruktansvärd vind som dödar såväl växter som djur och människor där den drar fram. Vännerna sitter framför en dånande brasa och Roland berättar historier från sin ungdom. Den första historien heter ”Ömsaren”.

Ömsare är en människa som blivit smittad av något virus och kan ändra skepnad till ett eller flera djur, medvetet eller omedvetet. I det här faller är det en sällsynt blodtörstig ömsare som härjar i Fridhem, och den har tagit livet av många personer. Unge revolvermannen Roland Dechain av Gilead och hans kollega Jamie DeCurry skickas ut för att jaga och förgöra den. Den andra berättelsen, ”Vinden genom nyckelhålet” är egentligen en berättelse i berättelsen och en legend från Rolands barndom. Han fick höra den av sin mor, och här berättar han den vidare åt en pojke som blivit vittne till ömsarens framfart. Det är en berättelse om mod och beslutsamhet och kärlek, en uppväxtberättelse i sann Kingsk anda. Hans personporträtt är hans styrka och framför allt när huvudpersonerna är barn och ungdomar.

En sträckläsningsbok för alla som gillar Stephen Kings böcker och hans sätt att berätta historier. Man ska helst ha läst Det mörka tornet för att ha maximal behållning av den här boken, men när man har det är det alldeles fantastiskt att än en gång få träffa Eddie, Jake, Susannah, Roland och billybumlaren Oy, och att ännu en gång befinna sig en stund i deras värld, som är så lik vår egen men ändå så olik. Och man kan bara hoppas att det kommer fler berättelser från Rolands ungdom.

”Tiden är ett nyckelhål. Ja, det tror jag. Ibland böjer vi oss ner och kikar i det.

Och vinden vi känner mot kinden när vi gör det – vinden som blåser genom nyckelhålet – är hela det levande världsalltets andedräkt.”