Själv - kraften i egentid

”Jag såg en kille på tåget idag. Han hade ingen smartphone, surfplatta eller bärbar dator. Han bara satt där och åkte tåg. Som en psykopat.”

Jonkman tangerar ämnet introversion – extroversion i denna uppföljare till ”Introvert, den tysta revolutionen”. Författaren menar att det saknas ett ord i svenska språket: själv/självsamhet. ’Själv’ är inte samma som ’ensam’. Ensam betecknar ett negativt tillstånd som inte är självvalt, själv är positivt, självvalt och innefattar kreativitet.

Alla behöver självsamhet, en del av oss mer än andra. Han menar skämtsamt att detta t.ex. kan leda till att många betraktar en stängd kontorsdörr som tjänstefel. Och hur kan någon vilja lämna bort mänsklig kontakt för att vara själv? Det måste väl ändå finnas en bokstavskombination för det beteendet!
Utan att förbise att sociala kontakter är en livsnödvändighet konstaterar han att självsamhet är konsten att njuta av sitt eget sällskap, en plattform för grubblerier och kreativitet. Det är konsten att tänka själv utan att påverkas av externt brus och socialt grupptryck. Den blir en källa ur vilken vi hämtar våra bästa tankar.

I en tid där sociala egenskaper har hög prioritet försvarar Jonkman de introverta. ”Det är som om vår kultur i sig är designad för att simulera hur det känns att ha ADHD”. Därför menar han att vi behöver arbeta på att isolera oss och påminna oss själva att avsaknad av händelser är tankarnas batteribyte.
I lättsam stil går Jonkman genom förhållanden i arbetslivet och även barns behov av egentid: barn behöver tid att inventera sin insida.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Pedersöre bibliotek den 27 september 2016