Livet vid hemmafronten under andra världskriget

I juni 2011 beviljade ELY understöd till Stadsbiblioteket i Jakobstad för läsprojektet ”Förr i tiden hos oss”. Läsprojektet delades upp i två delar, för åk 8 och åk 5. Årskurs fem fördjupade sig i andra världskriget under rubriken ”Livet vid hemmafronten under andra världskriget”. Här följer en presentation i bild.

Författaren Wava Stürmer var inbjuden att berätta om krigstiden i Jakobstad. Hennes bok ”Anita Andersson” var projektets viktigaste bok.
Wava växte upp i Jakobstad och var själv i tio till fjorton års ålder medan kriget pågick. Hon berättade livfullt och eleverna ställde frågor.
Bibliotekarien Monica Borg-Sunabacka presenterade de övriga böckerna i klassens bokpaket.
Förr i tiden hos oss
 
 
”Anita Andersson” skrev Wava för sina barnbarn redan på 1980-talet. Deras frågor inspirerade henne att berätta om Jakobstad och flickan Anita under andra världskriget.
”Varför är de spännande böckernas handling alltid förlagd till andra länder? Det borde väl gå att skriva spännande om det som hände här också.” Så tänkte Wava innan hon började skriva boken.
Wava donerade en låda med många nya exemplar av boken till biblioteket. Det var ett välkommet bidrag, alla elever fick boken i sin hand.
Förr i tiden hos oss
 
 
Anne Unkuri från biblioteket besökte de finska skolorna tillsammans med pensionerade biblioteksfunktionären Leila Viinanen. Anne bokpratade och Leila berättade om sina upplevelser som barn under kriget.
Förr i tiden hos oss
 
 
Leila växte upp i Imatra och var i sjuårsåldern när hon for som krigsbarn till Sverige. Det var hennes eget val och hon trivdes bra hos fosterfamiljen. I Sverige glömde hon småningom sitt modersmål finska och breven hem skrevs på svenska. Familjen måste söka upp någon som kunde översätta innehållet och skriva svar på svenska.
När Leila senare återvände till Imatra blev hon placerad i svensk skola.
Leila har inga dåliga minnen från tiden som krigsbarn, hon blev väl omhändertagen.
Förr i tiden hos oss
 
 
Efter inledningen med Wava och Leila hade eleverna flera veckors tid för läsning och forskning innan projektet avslutades med en tidsresa. Den genomfördes på Nanoq’s museiområde.
Här möter oss husmor, vaktposten och lottan.
Förr i tiden hos oss
 
 
Året är 1943. Stadsbarnen kommer ut till landet för att göra sin arbetsplikt, hjälpa till med talkoarbete.
Alla klär sig tidsenligt, flickorna med förkläde och huckle, pojkarna i väst och mössa. Namnbrickor med dåtida namn delas ut.
Vid samlingen ger lottan inledande instruktioner om dagens arbete och förhör sig om barnen vet hur man ska bete sig vid flyglarm.
Talkoarbetarna delas in i grupper.
Förr i tiden hos oss
Elevernas pappor är ute vid fronten. I storstugan får eleverna tillfälle att skriva till sin pappa och berätta om vardagen hemma.
Breven skrivs med gammaldags penna som doppas i bläckhorn.
Förr i tiden hos oss
Postgången under kriget är långsam och soldaterna får inte skriva om var de befinner sig eller vad som händer därute vid fronten. Censuren är sträng. Man kan föreställa sig att soldaterna längtar hem till familjen och vardagen. Breven hemifrån är säkert efterlängtade.
Förr i tiden hos oss
Det är lugnt och stilla i storstugan. Brasan sprakar och klockan tickar. ”Vuokko” sätter sig i gungstolen och väntar på nya brevskrivare.
Förr i tiden hos oss
De vuxna skriver till maken, sonen eller någon annan släkting vid fronten.
Förr i tiden hos oss
En stund av stillhet och eftertanke.
Förr i tiden hos oss
Utomhus är det full aktivitet. Några björkar är fällda och ska barkas på barkbocken.
Förr i tiden hos oss
Det är tur att byborna kan hjälpa och visa hur man gör.
Förr i tiden hos oss
Spikar är också en bristvara. När den gamla ladan revs ner tog man till vara spikarna, de ska rätas ut och blir användbara igen.
Förr i tiden hos oss
Lottan går runt och ser till att arbetet blir gjort. När hon klämtar i muséets klocka byter barnen arbetsuppgifter.
Förr i tiden hos oss
Nästan allt karlfolk är ute vid fronten. De äldre som finns kvar sköter hemmafronten och utbildar soldatgossar. Vaktposten utfärdar varningar och ser till att alla tar skydd när flyglarmet ljuder.
Förr i tiden hos oss
Soldaterna vid fronten behöver varma sockor och strumpor. Smålottorna hjälper till  med att sticka och stoppa.
Förr i tiden hos oss
 
Potatisen har tagit slut. Nu får man nöja sig med kålrötter.
Förr i tiden hos oss
Husmor övervakar köket.
När talkoarbetarna är färdiga med arbetet får de ett intyg över att de har gjort sin talkoplikt. De blir bjudna på saft och stekta kålrötter, det smakar bra efter en lång, arbetsam dag.
Förr i tiden hos oss

Text och bild: Stadsbiblioteket i Jakobstad

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Jakobstads bibliotek den 15 juni 2012