Kupé nr 6

En laddad resa med den transsibiriska järnvägen.

Rosa Liksom fick 2011 års Finlandiapris för romanen Hytti nro 6. Nu finns boken också i svensk översättning.

Kupé nr. 6 är ett slags reseskildring men också en tidsresa till 1980-talets Sovjetunionen. Läsaren får följa med på en spännande resa längs den transsibiriska järnvägen från Moskva till Mongoliets huvudstad, med några stopp på vägen. Resenären är en ung finländsk konststuderande, bosatt i Moskva. ”Flickan”, som hon kallas i boken, är på väg till Ulan Bator för att studera grottmålningar, men är också på flykt från en komplicerad kärleksrelation.

”Moskva kröp ihop i den kyliga och torra marskvällen för att skydda sig mot den röda, sjunkande solens beröring. Flickan steg på tåget i den sista sovvagnen längst bak, hon letade rätt på sin kupé, kupé nummer sex, och andades djupt. Det fanns kojplatser, de övre var lyfta mot väggen, mellan sängarna fanns ett litet bord, på bordet en vit duk och en blomvas av plast, i den en rosa pappersnejlika blekt av tiden, vid sängarnas huvudända en hylla som var fullastad med stora, slarvigt snörda knyten.”

När flickan stiger på tåget i Moskva, får hon genast sällskap i den trånga kupén. Hennes resesällskap är den råbarkade sovjetiske mannen Vadim, en man som visar sig vara både våldsam och kvinnofientlig. Under resan får flickan ta del av mannens mustiga berättelser om hans hårda liv, allt berättat med ett grovt språk och nersköljt med rejäla klunkar vodka. Flickan lyssnar och iakttar den osympatiske mannen medan det sibiriska landskapet passerar utanför tågfönstret. Samtidigt ges korta tillbakablickar från flickans liv i Moskva.

Kupé nr. 6 skildrar ett möte mellan två människor som till synes inte har så mycket gemensamt men som under resans gång kanske ändå uppnår ett slags samförstånd. Det är en poetisk tidsskildring och en äventyrlig resa genom ett vidsträckt landskap. Beskrivningarna av dofter, mat och den dunkande rytmen av tåget är så målande att det nästan känns som om man själv är med på resan.