Ett barns memoarer

Det är värst de första femtisex åren, sen går det som på räls

Anders Larsson är född på 1950-talet och växte upp i Tranås i Småland. Han har bott i Finland sedan 1980-talet och verkat som skådespelare, dramatiker, regissör och författare. I boken "Ett barns memoarer" berättar han om Lars-Erik och hans familj: pappa, mamma och storasyster. Bokens omslag ger direkt 50-talsstämning. Lars-Erik leker ute med grannbarnen, oftast med tuffa Barbro. Han delar skolbänk med "Stjärnöga", Barbros raka motsats. I grannskapet finns också andra pojkar men Lars-Erik är inte säker på att de kan kallas kamrater.

Lars-Erik är en allvarsam gosse med många funderingar i huvudet. Fast egentligen är det nog den vuxne Lars-Erik/Anders som sätter ord på dem. Och nog finns samma finurliga pojke kvar i den vuxne Lars-Erik när han beskriver livet med hustrun.

Barndomsberättelser är som bäst när författaren lyckas förmedla barnets känslor direkt, utan vuxenfiltret. Anders Larsson varierar mellan barn- och vuxenperspektiv. Stilen växlar mellan fantasifullt fabulerande och korta och koncisa reflektioner. Den vuxne tolkar och filosoferar, barnet iakttar och känner.

Mera tips på barndomsskildringar: Nalle Valtialas självbiografiska romanserie På mammas gata, Stintas bok och Uttis tur. Utspelar sig i Helsingfors på 1940- och 1950-talet.