Den österbottniska ladan

Bevara ladorna! är budskapet i denna samling texter.

Den österbottniska ladan är en hyllning till ladan. Boken innehåller tretton kortare texter som på olika sätt belyser denna anspråkslösa byggnadsform, typisk för vårt landskap.

Skribenterna beskriver ladan som en viktig österbottnisk landskapssymbol med ett betydande kulturhistoriskt värde. Nya jordbruksmetoder har inneburit att ladorna mist sin funktion och håller på att försvinna. Som exempel nämns ladorna på Söderfjärden, söder om Vasa. År 1942 fanns det ca 3 000 lador på Söderfjärden. Idag är antalet mindre än hundra. De flesta ladorna tillåts förfalla, medan en del lador monteras ner och flyttas, för att t.ex. användas som förvaringsbod på sommarstugan. Man kan hos en del av skribenterna ana en skeptisk inställning till moderniseringen. Gunilla Lång-Kivilinna skriver bl.a.: ”Strukturomvandling kallas det visst. På gott och ont. Ett i dagens mening lönsamt jordbruk är inte vare sig estetiskt eller etiskt tilltalande.” (s.15)

Hans Hästbacka tillför ett intressant perspektiv med sin text om den österbottniska ladan som ett ”zoologiskt uterum”. Han skriver om de olika djur som gärna tar sin tillflykt till ladorna, antingen som viloplats eller utkikspunkt. Bokens senare del innehåller flera personliga anekdoter och barndomsminnen från höbärgningen.

Texterna i Den österbottniska ladan är ofta nostalgiska, poetiska och vemodiga. Boken innehåller många vackra och stämningsfulla fotografier. Det är sammanfattningsvis en fin bok om en bortglömd kulturskatt som förtjänar ett värdigt öde.