179 år av ensamhet

10 kvinnliga forskare och lärare avslöjar hur verkligheten kan se ut för en kvinna på Handelshögskolan i Stockholm där över 90 procent av professorerna är män. Hur förhåller man sig till en ojämställdhet som saknar motstycke i universitetsvärlden?

Det rör sig om karriärförhoppningar som sällan infrias, om motdrag, om önskan att bli sedd som kompetent, om revanschlusta, om strävan efter att vara en i gänget och om att skapa ett eget gäng. Berättelserna blottlägger de skilda villkor, ålderstigna värderingar och oskrivna regler som präglar ojämställda arbetsplatser och skapar frustration och isolering men visar också på strategier för att bryta mönster och rymmer ett stort mått av ironisk distans, medvetenhet, finurlighet och energi.

I äkta #metoo-anda berättar författarna öppet om de motgångar de mött under deras sammanlagda 179 år på Handels. Jag blir arg, som man alltid blir, när jag läser om den sexism och diskriminering de möter. Ta till exempel att Handels avfärdar kvinnliga kandidater för att de förväntas få en sämre löneutveckling och därmed påverkar skolans rankning negativt. Samtidigt blir jag hoppfull när kvinnor vågar stå upp för sig själva och säga som det är. Det här är otroligt viktig läsning, de mansdominerade strukturerna finns, som vi vet, även utanför Handels väggar. Jag hoppas att många, inte endast vi som redan är hopplöst medvetna om den destruktiva könsmaktsordning vi lever i, skulle läsa den här boken. Den är onekligen en ögonöppnare!